Angelica a.k.a Pain

is out of my life. Men han är en epok ;) jag aldrig kommer
glömma oavsett vad. I bland saknar jag den tiden som fan,
inte specifikt honom, utan allt omkring, jag mådde så bra
för stunden då, även om jag egentligen var skitdeprimerad.
Såpass att jag var sjukskriven för det, men det var en släng
av tillfällig lycka när vi umgicks, på något skumt sätt.

Jag lärde mig mycket om mig själv, och om andra runtomkring.
Om hur folk är när dom är inne i sina perioder, jag lärde mig
massa onödigt att veta saker med, men jag hade kul, jag hade
riktigt jävla svinkul Även om jag sårade några vänner på kuppen,
men det hittade jag ju tillbaka som tur var. Jag kan inte säga att
jag ångrar allt jag gjort, sorry I just can't. I needed that, dock kan
man säga att det fanns tillfällen, eller vissa specifika gånger
som jag skulle vilja ha ogjorda. Jag blev kär, jo, japp det blev jag.
För första gången på ca 6 år, och det var underbart härligt
svirvlande. Men det var inte vi, och det visste jag hela tiden, jag
blev lite halvt illa behandlad, men jag hade nog inte räknat med
så mycket mer egentligen även om jag stundtals förträngde det
och lät mig själv drömma mig bort. Men som sagt underbart var
det, och det kommer stunder även i dag då jag tänker på honom.
Men inte på det sättet, nu hoppas jag han är lycklig och mår bra,
och inte ställer till det för sig igen. Stay where u are, thats the best!

Och tack för det du har lärt mig, mestadels om mig själv.
Utan att ens veta om det haha.